Idag, 15 Augusti, är det ett år sedan den välbehövda fritidsgården Romano Trajo ockuperades av nätverket Lundabor mot nedskärningar. Ockupationen varade några dagar och avbröts av våldskåta poliser med dragna vapen.
Romano Trajo var en viktig mötesplats på Norra Fäladen. Personalen hade kämpat i flera år emot politikernas nedskärningar. Nu ville kommunen lägga ner den prisbelönta verksamheten helt för de tyckte den var ”olönsam”, samtidigt som kommunens budget var fylld med skrytprojekt som t.ex att Lund skulle bli ”kulturhuvudstad” – där flera tiotals miljoner spolades ner till ingenting.
Romano Trajo var även som ett andra hem. Där fick du hjälp med läxorna och träffade nya vänner – det var helt enkelt ett utrymme som var ens eget och där alla var välkomna – i en stad som börjar kännas allt kallare.
Våra dagar under ockupationen av Romano Trajo var däremot fyllda med värme. Det vi tar med oss är att det går att förändra. Det går att skapa helt fantastiska saker tillsammans. Ingen bestämde över våra huvuden – vi bestämde själva över det som berörde oss. Vi fick en inblick hur det kunde vara i ett annat samhälle.
Under ockupationen deltog föräldrar i området, ungdomar som hängde där när fritidsgården var öppen och personer med kopplingar till tidigare ockupationer i Lund. Allt från 50+:are till 5-åringar lagade mat tillsammans, spelade spel och diskuterade allt ifrån problem på Norra Fäladen till hur man skulle hantera proffstyckande journalister.
Lunds kommun, med polisen som hjälpreda, tvingade ut ockupanterna med batonger, pepparsprej och pistoler. Med allt det som dem gladeligen siktar mot alla som inte accepterar deras agenda.
Men allt det som vi upplevde under dagarna kan de aldrig ta ifrån oss. Det är inbränt i våra hjärtan för alltid… Och nu vill vi ha mer.
Romano Trajo
R.I.P
1989– 2009
/Några Romano Trajo-ockupanter
——–
Om LMN:
Lundabor mot nedskärningar-nätverket har ingen aktivitet nu. Men Lundabor mot nedskärningar som nätverk i sig är inte det som är intressant. Det är vad DU gör, vad DU kan göra och de viktigaste – vad VI kan göra tillsammans, för att förbättra staden vi lever i.